Efter x antal år i skolan så känner jag att det är en enorm kunskapslucka när det kommer till kvinnor inom vetenskap. Marie Curie och sen tar det stopp ungefär. Inte konstigt att forskning känns så långt borta när man aldrig läser om kvinnliga forskare?

 

Tänkte därför skriva en serie blogginlägg där jag listar kvinnor som gjort vetenskapshistoria.

I inlägget kommer jag att använda vissa amerikanska titlar/uttryck och medicinska termer bland annat:

Vid 21 års ålder, när kvinnor äntligen tillåts studera på universitetsnivå i Österrike, studerar Meitner matematik och fysik. Efter att ha avslutat sin doktorandutbildning 1906 åker hon till Berlin för att arbeta med Otto Hahn. Som österrikisk, judisk kvinna tillåts hon bara arbeta i källaren på labbet men när de två flyttar till ett annat universitet får Meitner tillgång till bättre laboratorium. 1938 flyr Meitner till Sverige, men fortsätter sitt sammarbete med Hahn, där hon räknar ut energin frisläppt när neutroner delar uraniumatomer – något hon kallar ”nuclear fission”. Hahn tilldelades Nobelpriset 1944 medan Meitners bidrag förbisågs helt.

 

 

Som dotter till två brittiska arkeologer tilläts hon studera kemi tillsammans med män, hon läste på Oxford innan hon fortsatte till Cambridge för att studera en slags röntgen som visar 3D-strukturen på olika molekyler (röntgenkristallografi). Hon arbetade stor del av sitt liv som professor och forskare på Oxford där hon förbättrade röntgenkristallografin. Tilldelades Nobelpriset 1964 och var den som bestämde strukturen på penicillin, vitamin B12 och insulin.

 

Den första afroamerikanska kvinnan att bli doktor i zoologi. Hennes collegelärare Just ser potential i henne och hjälper henne få stipendier för att fortsätta studera. Arliner Young har kallats ”a real genius in zoology” och fick sin PhD 1940 vid University of Pennsylvania. Under 50-talet försämrades Arliner Youngs mentala hälsa och togs in på ett ”asylum” i Mississippi där hon var intagen till 1962.

 

Seibert drömde som barn om att läsa medicin vid Johns Hopkins, men hade som 3-åring drabbats av polio vilket gav henne problem att gå. När hon efter gymnasiet fick arbete på ett kemilabb, för att tjäna pengar till läkarutbildningen, så insåg hon att forskning inom kemi var mer intressant än medicin. Detta delvis på grund av att det inte krävde lika mycket spring som läkaryrket. Seibert fick sin PhD vid Yale University och fortsatte sedan forska vid universitetet i Chicago. Efter sin ”postdoctorate” började hon samarbeta med Long och de ville hitta ett förbättrat test för att diagnosticera tuberkulos; de lyckades med detta och Seiberts renade protein (PPD = purified protein derivative) används än idag.